Sofia Wiklund

Vaa? Har jag varit borta från Umeå och Holmsund i nästan fyra månader? Nej, det kan jag väl inte? Eller? Känns iaf inte som så nu när jag varit hemma i drygt en vecka. Det enda som avslöjar att jag ändå varit borta är att jag är ett helt annat tempo (allt ska gå fort, ingen vila) och att jag saknar två så söta ungar väldigt mycket. Och såklart att jag går med mina kära solglasögon på huvudet vart jag än är, sol som regn, kallt som varmt ute.

I onsdags lämnade vi Orlando (och Madeleine, jag saknar sig fantastiskt mycket redan!!!!!!) och torsdagmorgon kom vi fram till Barsebäckshamn där jag nu jobbar mina sista dagar innan jag får semester (från detta jobb) i två månader. Har inte riktigt fattat att jag är i Sverige än tror jag. Känns konstigt att kunna ringa familjen från telefonen och att kunna prata svenska med allt och alla. Men det är absolut underbart att andas in en, något kylig, men fantastiskt härlig havsluft när man går utanför dörren. Men går inte in i en varm, fuktig vägg som jag gjorde när jag gick ut i Orlando. Dock var det ganska mycket varmare och skönare där..Hoppas värmen kommer till Sverige också snarast och att den orkar sig hela vägen upp till Umeå innan tisdag.