vänskap som består
Egentligen är det helt sjukt hur mycke man förändras under högstadiet. Hur man byter vänner hit och dit, hur man byter intressen och hur ens vilja förändras hela tiden.
Jag känner verkligen igen migsjälv i detta. Jag minns knappt hur eller vem jag var i sjuan. Det är nog ganska bra egentligen. Sjuan var ju kanske inte precis den bästa tiden i mitt liv. Men i alla fall, när man själv gick i sjuan tänkte man "oj, så stor jag är". Men när jag ser sjuorna nu så går tankarna i banor typ "går inte dom i femman?", de är ju så grymt små! Har vi varit så små? Jag börjar ju undra..
Vänner kommer och går. Men de riktiga vännerna består! Ja, det stämmer faktiskt. Tänk alla gamla "bästisar" man har haft. Vissa är fortfarande bland de bästa som finns, vissa tänker man knappt på längre. Det låter hemskt men så är det ju. Och vissa är och har alltid varit någonstans mittemellan.
Som Nadja sa vid lunchen "vi har suttit tillsammans på nästan varenda lunch i snart tre år", det tycker jag är ganska otroligt eftersom vi alla byter kompisar, intressen och viljor hela tiden. Ibland är man råtaggad på att göra bra ifån sig på detdär provet eller att va en superrolig lördagkväll tillsammans men massor av vänner. Ibland skiter man i skolan och vill bara ligga och gömma sig för världen under täcket.
Trots att vi alla förändras ibland till det bättre, ibland till det sämre så håller vi liksom ihop. Det finns dagar då ingen säger någonting alls när vi sitter och knaprar på våra mackor och det finns dagar då man hör vårat babbel i hela matsalen. Jag tycker om båda sorterna av dagar. För hur mycket eller lite vi än pratar så är det riktiga vänner som sitter omkring detdär bordet. Ingen som sviker eller försvinner. Alla finns där. Det kallar jag äkta vänner och riktig vänskap!
Visst, att sitta och äta tillsammans kanske inte gör oss helt oskiljaktiga men det finns ett band mellan alla. Ett band som jag hoppas kommer finnas kvar.
Och självklart finns det helt underbara människor som inte sitter vid "det omtalade mack-bordet". Jag älskar er också!
Jag känner verkligen igen migsjälv i detta. Jag minns knappt hur eller vem jag var i sjuan. Det är nog ganska bra egentligen. Sjuan var ju kanske inte precis den bästa tiden i mitt liv. Men i alla fall, när man själv gick i sjuan tänkte man "oj, så stor jag är". Men när jag ser sjuorna nu så går tankarna i banor typ "går inte dom i femman?", de är ju så grymt små! Har vi varit så små? Jag börjar ju undra..
Vänner kommer och går. Men de riktiga vännerna består! Ja, det stämmer faktiskt. Tänk alla gamla "bästisar" man har haft. Vissa är fortfarande bland de bästa som finns, vissa tänker man knappt på längre. Det låter hemskt men så är det ju. Och vissa är och har alltid varit någonstans mittemellan.
Som Nadja sa vid lunchen "vi har suttit tillsammans på nästan varenda lunch i snart tre år", det tycker jag är ganska otroligt eftersom vi alla byter kompisar, intressen och viljor hela tiden. Ibland är man råtaggad på att göra bra ifån sig på detdär provet eller att va en superrolig lördagkväll tillsammans men massor av vänner. Ibland skiter man i skolan och vill bara ligga och gömma sig för världen under täcket.
Trots att vi alla förändras ibland till det bättre, ibland till det sämre så håller vi liksom ihop. Det finns dagar då ingen säger någonting alls när vi sitter och knaprar på våra mackor och det finns dagar då man hör vårat babbel i hela matsalen. Jag tycker om båda sorterna av dagar. För hur mycket eller lite vi än pratar så är det riktiga vänner som sitter omkring detdär bordet. Ingen som sviker eller försvinner. Alla finns där. Det kallar jag äkta vänner och riktig vänskap!
Visst, att sitta och äta tillsammans kanske inte gör oss helt oskiljaktiga men det finns ett band mellan alla. Ett band som jag hoppas kommer finnas kvar.
Och självklart finns det helt underbara människor som inte sitter vid "det omtalade mack-bordet". Jag älskar er också!
Kommentarer
Postat av: hhannnaa
åh! jag kommer sakna allihop.
Trackback
