that you only meant well

Mitt tappra försök att komma igång med träningen efter min hemska förkylning idag var nästan skrattretande. Det började med att jag trodde mig vara mycket smidigare än vad jag egentligen var och druttade på rumpan när jag skulle över ett mindre snöberg. Sen stod jag och skrattade åt migsjälv en stund innan jag lunkade vidare. Något tempopass blev det absolut inte. Var och varannan minut så stannade jag och hostade ett tag innan jag forsatte framåt. När jag kände mig lite smått spyfärdig gav jag upp allt som hade med tempo att göra och trippade väldigt sakta hem igen. Och nu dunkar huvudet. Inte bra, Sofia. Men av någon konstig anledning är jag nästan taggad på att gymma imorgon!
Ja, idag får man faktiskt skratta åt mig. Och tack Ida som lyckades ta en så otroligt vacker bild. jag lovade, i know.

Kommentarer

Tyck, tänk och kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0