Sofia Wiklund

Jag börjar känna mig lite gammal. För tre år sedan just på denna dag satt jag och Majsbollen på Sandviksplan och var dundernervösa eftersom det var dagen innan vi skulle börja gymnasiet. Läskiga, hemska och helt okända gymnasiet. Den dagen känns inte alls så himla längesen men nu ska jag inte tillbaka till Minerva imorgon. Nej, för jag är klar där, har gjort mitt. Jag överlevde och hade de tre bästa och värsta åren hittills i mitt liv. Men känslan i magen när jag satt där på fotbollsplanen med Maja kommer jag fortfarande ihåg, jag var livrädd men visste ändå nånstans att det skulle bli tre bra år. Och det blev det!