Hur deprimerande är det inte att titta tillbaka ett år i bloggarkivet och inse att man hade ett liv då, jämfört med vad man har nu. Träffa klasskompisar varje dag, ha roliga grejer planerade, rolig träning, roligt på jobbet, myskvällar med mina fina vänner och ja..till och med pluggandet saknar jag just nu. Allt detdär hade jag men uppskattade det knappast så mycket som jag borde ha gjort. Gymnasiet, Minerva, N08a - var så himla bra. Då var allt enklare och mer självklart. Nu är allting ovisst och komplicerat som bara den. För mig är ledighet = tråkigt nu. Jag vill jobba och socialisera mig med både kunder och kollegor. Jag vill träna och socialisera mig med svett, träningsvärk och träningskompisar. Och jag vill socialisera mig med vänner på ett så enkelt sätt som för ett år sen. Ses i skolan varje dag, cykla några hundra meter eller korsa en tomt för att vara framme. Jag vill alltså backa tiden typ..ett år. Fast egentligen är det nog inte det jag vill heller.
Jag vill bara ha en plan. Och den planen existerar inte just nu. När den existerar kommer jag inte vara deppig när jag ser tillbaka i arkiven utan jag kommer vara glad över hur bra jag haft det och hoppas på nya, liknande upplevelser. Och hur kom det sig att jag blev såhär himla sentimental just nu? Jo, jag tittade tillbaka för December 2010 och insåg att precis på dagen är det ett år sen jag skrev mitt sista mattenationella, i matte D.
Det är iaf någonting som jag inte saknar!
