Sofia Wiklund

Den 16 juni 2011 var en av de absolut bästa dagarna i hela mitt liv. Helt underbart. Jag njuter fortfarande av alla helknasiga minnena från den dagen (kommer leva på dem väldigt länge kan jag lova!) och har nog inte alls fattat att gymnasiet faktiskt är helt slut. Jag är som inställd att gå tillbaka till Minerva och få hänga med världens bästa klasskompisar minst ett år till. Men så är det inte och så kommer det aldrig bli igen. På måndag går jag visserligen upp tidigt för att åka ni till stan men inte för att plugga utan för att jobba. Då tror jag att det kommer gå upp för mig att allting är slut, over, finito. Och då kommer tårarna. Om jag nu mot förmodan skulle vilja framkalla tårarna lite tidigare än måndag så kommer jag lyssna på The Show Must Go On. Kommer aldrig någonsin glömma den fantastiska känslan när vi, hela klassen, sjöng allsång till dem precis innan vi skulle dra oss mot studentskivan. Aldrig någonsin. Bland de häftigare grejerna jag varit med om, kan jag lova. Sammanlagt så var nog hela studentdagen det häftigaste jag varit med om.

Många fler bilder kommer senare!