wait til you see my smile
Jag vet inte vad som har hänt med mig men jag kan inte kalla mig en sommarmänniska rakt igenom längre. Denna vinter har jag insett att jag en liten del av mig är en vintermänniska. Eller inte bara en liten del heller. Kände att jag behövde rensa huvudet så jag tog mig en springtur runt Lövöudden. Så fint! Sol och gnistrande snö. Samma känsla fick jag när jag promenerade upp till skolan imorse. Kunde inte sluta le! Tror jag är lite småkär i vintern just nu, faktiskt! Fast på söndag är jag i värmen och ska njuta som bara den! På tal om det...en resväska gapar tom på mitt rum..Borde göra något åt det typ...nu.
Kommentarer
Trackback
