long gone before daylight

Känner att nu när jag finally börjat ta tag i saker så kan jag lika gärna börja ta tag lite i min mörkerrädsla. Därför sprang jag en runda längs skogsvägar utan gatulysen. Endast en stjärnklar himmel och en vit omgivning lyste upp litegrann. Snacka om adrenalinkick alltså! Så fantastiskt härlig springtur, garanterat årets ja...vinterns och kanske även höstens skönaste runda. Ska försöka hinna med en till såndär mörk, tyst, ensam och stjärnklar runda innan jag åker. Att det kan vara så härligt att snöra på löparskorna och komma bort ett tag.

Kommentarer

Tyck, tänk och kommentera här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0